Varje gång jag är i Sälen tittar jag in i min favoritbutik Handelskompaniet och varje gång kommer jag därifrån med någon ny dyrgrip. Barbro Lissdaniels, som äger och driver butiken sedan många år, har en helt otrolig förmåga att skapa den rätta mixen av klassiska vardagsting, vackra möbler och unika inredningsdetaljer som hon handplockar från olika leverantörer ute i Europa. Här är några favoriter från mitt senaste besök:

Griffeltavlan i form av en skidåkare i naturlig storlek är min absoluta favorit.

Hundhuvud och fina lampfötter från Frankrike. Föll även för denna ko(olare) variant av Wegners Y-stol – snyggt med sitsen i kohud.

Är det något jag går igång på och aldrig kan motstå frestelsen att köpa så är det just vackra band i olika bredder, färger och mönster. Här hade jag helst tagit med mig hela lådan…

I väntan på att mina barn får en egen hund (dvs när de flyttar hemifrån) får gärna dessa små knähundar stilla deras tjat. Damen i huckle och läsglasögon fick faktiskt följa med oss hem förra gången vi var i Sälen.

Tallrikarna med stavar har svärmor B köpt hit till stugan och jag blir lika glad varje gång de åker fram på frukostbordet. Finns en hel serie med assietter (med en kälke istället för stavar), muggar, glasunderlägg och annat fint.

Det franska djurhuvudet (som ser ut som en blandning mellan hjort, räv och Hin Håle himself) är ett fantastiskt konstverk i sig – vackert, uppseendeväckande och lagom obehagligt…

Spegeln med läderrem påminner ju väldigt mycket om originalet från Gubi, men jag gillar verkligen kombinationen av metall och läder. Fin i tex en hall eller gästtoalett eller som en inredningsdetalj i vilket rum som helst.

Termosen vill jag köpa till landet och ängeln med fatet ovanför huvudet tänker jag ge till min syster M. Vi har en tradition där vi runt jul turas om att ge varandra en symbolisk prydnadssak, och där själva grejen är att man ska smyga in presenten i den andres hem utan att något märker det. Problemet är bara att eftersom jag aldrig lyckas hålla koll på om det är min eller hennes tur så blir det dubbelt ibland eller inget alls ibland.

Eftersom jag inte fick något i julas (har i alla fall inte hittat det än) så har jag en känsla av att jag ligger rysligt efter. Får helt enkelt gömma den här hemma hos henne på en riktigt klurig plats och låtsas som om den stått där sedan i mitten av december…my kind of strategy exactly – problemet är dock att hon känner mig lite för väl vid det här laget. Oh, well – god jul, systra mi! Bättre sent än aldrig.