Tänkte även att jag skulle visa er några av mässmontrarna som jag tycker bjöd på något utöver det vanliga. Först ut i denna inläggserie får bli belysningsföretaget Modular och deras replica av Edward Hopper´s berömda målning från 1942; Nighthawks.
The wannabe…
…v.s. the Real McCoy.
Snyggt, välgjort och något utöver det vanliga. Både som original och kopia.
….
Rehns Antik. Mon Dieu! Eufori är bara förnamnet. Hade Willy Wonka sysslat med möbler istället för choklad inbillar jag mig att hans butik hade sett ut ungefär så här. Som att komma in i en förtrollad sagovärld à la Alice i underlandet, skapad utifrån gömmorna i Dramatens rekvisitaförråd.
I denna heltokiga miljö samsas antika rariteter med amerikansk art deco och kitsch-a-la-kitsch – och allt däremellan.
Personligt utvalt och snyggt sammansatt. På ett högst medvetet men ändå respektlöst sätt.
Ofta förädlat och pånyttfött med hjälp av vackra, exklusiva tyger som ägarna, Tony Andersson och Thomas Rhen, samlat på sig genom åren och som inte längre går att få tag på någon annan stans.
Härligt med mycket färg, i kontrast till den typiskt skandinaviska, ofta bleka inredningsstil som (i mitt tycke) lätt känns kall och opersonlig.
Vid mitt senaste besök föll jag som en fura för det här glasbordet på mässingsben. Åh vad jag vill ha och åh vad jag inte har den där stora, öppna hallen där det skulle bli fantastiskt som centerpiece. Gärna med en hög bukett blommor på.
Oväntad detalj med nitbältet…
…eller den här galna lampskärmen? Kan dock inte bestämma mig för om den är Fab eller Butt Ugly? Minns med ens mina stentvättade jeans, högt uppdragna i midjan, noggrant matchat med en hårt friserad stålugg (tack och hej 80-tal).
Mest av allt gillar jag hur de skapat helt fantastiska stilleben runt om i lokalen. Fantasin skenar iväg och istället för att vara inne i en butik får jag känslan av att vara på besök i en spännande persons hem. Vill stanna kvar, slå mig ner, veta mer.
Missa för allt i världen inte denna upplevelse. Besök butiken på Sibyllegatan 26 i Stockholm. Eller inspireras vidare på deras hemsida.
Me like. Me love. Mi amore!
……
Bilder lånade från Rehns hemsida, blandat med mina egna snapshots. Filmaffischen med Johnny Depp hittade jag här.
En av mina absoluta favoritaffärer är det amerikanska märket Kate Spade. (Vilket Leila blev tålmodigt medveten om på vår senaste New York-trip). Tyvärr finns det inte i Sverige (än?) men man kan ju alltid klicka hem från nätet eller så har man ett alldeles utmärkt skäl att ta sig över Atlanten. Stilen är lekfullt Audrey Hepburn inspirerad och även om deras kläder ofta gör sig bäst på en petite-plutt-kropp (dvs ej min), så finns mycket annat i form av makalösa handväskor, skor, smycken och allsköns accessoarer att gå loss på.
Är galet förtjust i deras Idiom Bangles som är armband med olika talesätt graverade på insidan. Alltid med en rolig twist som får mig att dra på mungiporna. Älskar denna smartness – som också alltid syns i deras butiksmiljöer och skyltfönster.
Bakom kassan i butiken på 5th Ave. Makes you :-), right?
Letar du efter en annorlunda clutch, look no further. Kate Spade´s version i form av grafiskt vackra bokomslag är marvellouso. Liksom de fina små askarna man får sina nyinköp förpackade i.
My kind of tune exactly…
Caramba!
Blir alltid så glad av den här filmen – som jag tycker är reklam när den är som absolut bäst. Älskar känslan, färgerna, musiken…och minnena jag får från mina två år i San Francisco. Absoluta höjdpunkten är när den lilla grodan tar sitt livsbejakande hopp ut i friheten – då ler jag med hela ansiktet. Och hjärtat.
Promenerade förbi Palmgrens idag och bokstavligen tvärnitade vid åsynen av vad som stod i skyltfönstret. Eftersom jag just nu går igång alldeles extra på färgkombinationen turkos+lime, sköt ha-begäret såklart i höjden.
Har dessutom alltid varit svag för rosa+orange så när de i fönstret bredvid bjöd på denna orgie kunde jag inte låta bli att knäppa av några bilder med kameran.
Var förbi min svägerska Suzanna idag och som alltid när jag är där fylls inspirationsförrådet på med något nytt.
Just idag blev alldeles galet förälskad i dessa små minikonstverk hon hittat i New York. Om jag mot all förmodan skulle saknat skäl att resa dit, har jag definitivt ett nu.
Önskar jag vetat namnet på konstnären men det var helt omöjligt att tyda den lilla krumeluren på baksidan. Tydligen är det en man i 40-årsåldern, hemmahörande någonstans i Soho…